Kriminalpolitik och riksdagsvalet 2026 — Så vill partierna minska brottsligheten

Trygghet och kriminalitet rankas i opinionsmätning efter opinionsmätning som väljarnas viktigaste fråga inför riksdagsvalet 2026. Skjutningar, sprängningar, gängbrottslighet och otrygghet i offentliga miljöer dominerar nyhetsflödet och påverkar vardagen för människor i hela landet. Den här guiden går igenom hur partierna vill möta utvecklingen, var de är överens och var de skiljer sig åt.

Skillnaderna i kriminalpolitik handlar inte bara om hur höga straffen ska vara. De handlar om grundsynen på orsaker till brott, om förhållandet mellan stat och individ, om migrationspolitikens roll och om hur välfärdens förebyggande funktioner ska vägas mot rättsväsendets repressiva. Det är därför sakfrågan är så politiskt laddad.

Översikt — läget inför valet 2026

Sedan mitten av 2010-talet har Sverige sett en explosion av dödligt skjutvapenvåld kopplat till gängkriminalitet. Antalet sprängningar i bostadsområden har samtidigt nått historiska nivåer. Under den senaste mandatperioden har regeringen tillsammans med SD drivit igenom omfattande lagskärpningar — från visitationszoner och hemliga tvångsmedel till förlängd häktning och dubbla straff för gängrelaterade brott.

Trots detta har förtroendet för rättsstaten skakats av att brottslighetens utveckling inte vänt så snabbt som väljarna förväntade sig. Polisen har växt organisatoriskt men fortfarande långt från det löfte om 10 000 fler anställda till 2024 som regeringen och Socialdemokraterna tidigare gemensamt ställde sig bakom. Personalbrist på vissa orter, lång häktningskö och belastad domstolsapparat är tre av de mest konkreta utmaningarna som nästa regering ärver.

För väljaren är det viktigt att skilja mellan två saker när partierna talar om kriminalpolitik. Det första är vad de redan har röstat igenom under mandatperioden — där finns en mer eller mindre tydlig handlingsdokumentation. Det andra är vad de lovar framåt — där finns mer utrymme för retorik, symbolpolitik och svårverifierade utfästelser. Den här guiden försöker hålla isär de två.

Strängare straff vs förebyggande arbete

Den klassiska konfliktlinjen i svensk kriminalpolitik går mellan repressiv och preventiv linje. Repression handlar om att höja straff, utvidga polisens befogenheter, förlänga häktningstid och i högerblockets retorik också att utvisa fler dömda utländska medborgare. Prevention handlar om att gripa in tidigare i livet — i skolan, socialtjänsten, fritidssektorn — för att hindra att barn och unga rekryteras in i brottslighet över huvud taget.

Forskning från Brå (Brottsförebyggande rådet) och Stockholms universitets kriminologiska institution pekar på att strängare straff har en relativt liten avskräckande effekt på den hårda gängkriminaliteten, eftersom rationaliteten hos den enskilde brottslingen är låg och tidshorisonten kort. Däremot kan straffskärpningar minska antalet skadade och dödade genom att fler grova brottslingar sitter inlåsta längre — den så kallade inkapaciteringseffekten.

Förebyggande insatser har enligt internationell forskning större effekt på lång sikt men kräver att man håller fast vid satsningarna i många år. Skolresultat, arbetsmarknadsdeltagande och boendesegregation är de tunga underliggande faktorer som forskningen lyfter. Det är dessa frågor som vänsterblocket vill koppla ihop med kriminalpolitiken.

Moderaterna och Sverigedemokraterna placerar sig tydligt på den repressiva sidan av skalan, med fokus på straffhöjningar och visitationszoner. Vänsterpartiet och Miljöpartiet placerar sig på den preventiva sidan, med fokus på socialpolitik och jämlikhet. Socialdemokraterna har under mandatperioden förflyttat sig markant åt höger i frågan men håller kvar en preventiv profil i retoriken. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna ligger var för sig i mitten med olika tonvikter.

Polis och resurser

Polismyndigheten är navet i nästan alla partiers kriminalpolitik. Skillnaden ligger i hur mycket man vill öka resurserna, vilka befogenheter polisen ska få och var poliserna ska placeras geografiskt. Glesbygdskommuner har under flera år lyft att de saknar akut polisresurs medan storstadsregionerna brottas med tunga utredningar i gängärenden.

Sverigedemokraterna har lagt fram det mest expansiva förslaget — kraftig ökning av poliskåren, höjda löner för operativ personal och utvidgade befogenheter när det gäller tvångsmedel och övervakning. Moderaterna ligger nära i siffrorna men betonar också digitalisering, samverkan med Försvarsmakten i extrema fall och utbyggda specialenheter mot organiserad brottslighet.

Socialdemokraterna fortsätter att backa upp expansionen av poliskåren och har som regeringsbärande parti tidigare drivit målet om 10 000 fler anställda. Kristdemokraterna och Liberalerna betonar utöver siffrorna också polisens arbetsvillkor — höjda löner, bättre karriärvägar och mer civil personal som avlastar utredningskedjan. Centerpartiet lyfter återkommande den geografiska balansen och vill att fler poliser stationeras i mindre kommuner.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mer återhållsamma med rena polissatsningar och driver istället att resurserna ska gå till socialtjänst, skola och välfärd. De stödjer dock i regel polisens grundbemanning och ifrågasätter främst expansiva utvidgningar av tvångsmedel som de menar riskerar rättssäkerheten.

Gängvåld och organiserad brottslighet

Gängvåldet är den enskilda fråga som dominerar valdebatten 2026. Skjutningar och sprängningar drabbar inte bara de inblandade utan också utomstående — barn, anhöriga, grannar, butiksinnehavare. Den geografiska koncentrationen till utsatta områden har gjort att frågan kopplas ihop med både integrationspolitik och bostadspolitik.

Sverigedemokraterna driver den hårdaste linjen — utvisning av fler dömda utländska medborgare, dubbla straff för gängrelaterade brott, kraftig utbyggnad av säkerhetsklassade fängelseplatser och förstärkt gränskontroll. Moderaterna har tillsammans med regeringen drivit igenom flera av lagskärpningarna under mandatperioden — visitationszoner, hemliga tvångsmedel mot grov organiserad brottslighet, anonyma vittnen i vissa fall.

Kristdemokraterna har i debatten lyft föräldraansvar, förebyggande insatser i tidiga åldrar och kraftig utbyggnad av Kriminalvården för att kunna verkställa de längre straffen. Liberalerna betonar att skolan är den viktigaste arenan för att förhindra rekrytering — men stödjer samtidigt straffskärpningarna inom regeringssamarbetet.

Socialdemokraterna har under mandatperioden i opposition varit konstruktiva i gängdebatten och gått med på flera av regeringens förslag, samtidigt som de profilerar sig på avhopparprogram, samverkan mellan myndigheter och förstärkt socialtjänst i utsatta områden. Centerpartiet driver liknande linjer med fokus på integration och arbetsmarknad i kombination med poliskapacitet.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de partier som tydligast kopplar gängbrottsligheten till strukturella faktorer — fattigdom, segregation, skolresultat, bostadsbrist. Båda partierna stödjer skärpta straff för specifikt gängbrott men är skeptiska till de delar av lagstiftningen som de menar riskerar att urholka grundläggande rättsprinciper, exempelvis breda visitationszoner och hemliga tvångsmedel utan stark kontroll.

Vad partierna lovar

Tabellen nedan sammanfattar partiernas tydligaste positioner i kriminalpolitiken inför valet 2026. Den är förenklad och fångar inte alla nyanser — för det krävs att man läser partiernas valmanifest och följer enskilda riksdagsvoteringar.

Värt att notera är att även de partier som driver hårdast straffskärpningar är beroende av att Kriminalvården faktiskt har kapacitet att verkställa de längre påföljderna. Kriminalvården har under mandatperioden utökats kraftigt men ligger fortfarande efter behovet enligt egen prognos. Det är ett område där alla partier i praktiken är överens om att fler platser behövs, men där takten är omtvistad.

ETC:s kartläggning av riksdagskandidater de senaste tio åren visade att över 800 personer som kandiderat har domar i belastningsregistret. Sverigedemokraterna stod enligt kartläggningen för dubbelt så många dömda kandidater som övriga partier sammantaget. Det är en uppgift som väljaren bör väga in när hen bedömer trovärdigheten i partiernas hårda kriminalpolitiska retorik — och som flera partier själva har adresserat genom skärpta interna granskningar av kandidatlistor inför valet 2026.

Vanliga frågor om kriminalpolitik 2026

Uppdaterad maj 2026. Relaterad läsning: Brottskartan i Sverige och politikerregistret.